tirsdag 19. januar 2010

WATERY WEDNESDAY


I dag har jeg valgt å legge ut bilde av en gammel plass hvor min samboers besteforeldre bodde og hadde et garveri . Da var det også et litt større hus hvor de hadde garveriet og hvor barna sov ovenpå om sommeren. Det var altså 6 personer som holdt til på denne vesle plassen som nå naturen er i ferd med å ta tilbake. Elva som renner forbi står noen ganger midt oppe på veggen, det må den jo også ha gjort mens det bodde folk der. Min samboer sier det var bestandig stas å komme dit for der var det liv og røre og gjestfrihet selv om det var bare 1 rom og kjøkken. Nå er det bare et tidsspørsmål når alt er borte. Det som vil stå igjen er mange vakre gamle planter på en flekk hvor det hadde vært en liten hage . Elverud





31 kommentarer:

Troen og Haapet sa...

Så flott sted, helt nede ved elva!!Det er trist at historie forsvinner og at ting endres..men kanskje greit å ikke ha vann oppå veggen også;)
Det var liksom slik før, at alle hadde tid og gjestfriheten var stor!Trist at det ikke er slik lenger!
Gode minner å ha om et sted som snart går inn i historien!
Fortsatt fin kveld til deg og dine;)
Klem

Birgitta sa...

Det är så tråkigt med alla gamla hus som står och förfaller för att slutligen rasa omkull. Men bilderna är fina. Vi får vara glada att vi har mer utrymme omkring oss idag.
Ha det gott.
Kram Birgitta

Britaiskogen sa...

Hei, dette var ei sterk historie. Sterk fordi historien er i ferd med å forsvinne men fortsatt huskes og fordi du er flink til å formidle historien med ord og bilder.. Ha en fin kveld

Mormor sa...

Vemodig og vakkert !
Men likevel gode minner :)
Ha det godt

LeKaQuilt sa...

Nydelig sted. Jeg forstår godt at hus ble satt akkurat der hvor det står. Trist at det blir stående å forfalle, dette er en viktig historie. Bildene dine er nydelige og flott dokumentasjon for neste generasjon :o)

Ruths datter sa...

Fine bilder du har tatt. Da har dere iallefall det igjen.Billedminner.Du skriver så fint om dette.
Ønsker deg en fin tirsdagskveld

Tovepia sa...

Nesten synd det bare forsvinner; utrolig mye historie som ligger der. Og utrolig hvor mye trivsel det kunne være i ei slik lita stue; noe å tenke over idag;)
Ha ei fin uke videre og klem fra meg;)

Mia sa...

Där det finns hjärterum, finns det stjärterum. Din historia fick mig att tänka på det ordtaget. Din sambo trivdes nog så gott där att trånga kår inte var något hinder.

Mariann Louise sa...

Tusen takk skal du ha for omtanken.
Ja, du har rett, det hadde vært så mye verre om han var blitt eldre, og vi hadde fulgt ham mer.
Nå har det gått i tårer og atter tårer, for man føler alltid det var mer man kunne gjort, men det var vel ment å bli slik, ikke alle har livets rett.
Det er sårt, særlig når de er så uendelige hjelpeløse, alt hviler i våre hender. Men nå har jeg hatt en real sørgedag, så får det gå oppover, for det gjør jo det. Men det er viktig og ritig få grine skikelig, få det ut av systemet.

Tenker du gleder deg masse til valpen! Unner deg den gleden av hele mitt hjerte!

Kari sa...

Nyyydelig, både historie og bilde.
Klem

Petit Eyekiss sa...

Så litet men så kärt. Den lilla bäcken (ån) hade de väl både nytta och glädje av.
Fin liten berättelse. Tack för att du delar med dig!
Elisabeth

Karin / Livsluft sa...

Hej Bestemor!
Vilka söta barnbarn ni har!Jättefina bilder på dem.
Otroligt vackra bilder i ditt inlägg också.Så tråkigt att höra att den platsen är i fara att försvinna. Det är ju ett stycke historia som faller bort. Tråkigt.
Här nere har vi också snö, och det blir så ljust och vackert.:-)Det brukar aldrig ligga så länge som det gjort nu så det är väl bara att vara glad för att det är lite riktig vinter.
Önskar dig en riktigt fin och härlig dag!
/Kram Karin

Ingelapingela sa...

Hej!

Tack för att du delade med dig... så länge någon minns och berättar om sina minnen får de tillfälle att komma fram i ljuset igen, blomstra och leva vidare ett tag till.


Ha en go dag Ingela från Skåne

Anne Britt sa...

Men minnene er der, og de må skrives ned slik at de ikke glemmes. Har selv skrevet en artikkel om min barndoms gate som nå er jevnet med jorden.Det finnes historielag med årbøker,de er stadig på jakt etter stoff.

Livet på Berget sa...

Du är verkligen duktig på att fota! Det är lite vemodigt med gamla hus som försvinner, blir ofta lite illa berörd när jag ser förfallna hus. Tycker det liksom ropar till mig att jag ska ta hand om dem och börja fixa och fylla det med liv igen. Lite tokig är man väl allt:).
Kram på dig!
/Sara

MajorogMeg sa...

Veldig synd slike plasser bare forsvinner. Du beskriver det godt..naturen tar det tilbake:) Et flott sted med mange minner.
Ha en flott dag Bestemor, klem til deg:)

Gunilla sa...

Tråkigt att det kan försvinna.En del platser bör man kunna bevara för det är ju ett stycke historia.
De var verkligen trångbodda förr.
Inga bekvämligheter som vi har nu.

Verkligen fina bilder.

Ha en riktigt fin dag
Varma kramar/Gunilla

Eirin sa...

For et nydelig innlegg i dag. Det gjør at jeg stopper opp og tenker tilbake på hvordan folk levde før, og hva vi har mistet nå.
God klem fra Eirin ;-)

bodil sa...

Hei.Kjempe fint og koselig bilde.Kjekt å høre historien bak.Ønsker deg en riktig fin Onsdag.Klem fra Bodil...

Torilpia sa...

Var innom her tidligere i dag for å kommentere - men fant unicef linken din øverst - og måtte inn dit for å gi et lite bidrag :o) Letter jo bittelitt på samvittihgheten - men føler jeg skulle ha hjulpet mer.

Herlige bilder med vemodig undertone. Tenk å ha hatt vannet halvveis opp på veggen .. huff ..
Men det var sikkert fint når elva ikke var så stor .. et eget sted med egen hageflekk :o)

Ha en fortsatt flott onsdag - klem!

Märta sa...

Fina bilder!

Tack för din kommentar !
Jag tycker om att sticka,men oxå mycket annat!
Kram!

sylvia sa...

ååå så herlig en drømme plass dette er.
du er så flink å ta bilder.
en stor glede å besøke deg hver gang.
klem fra sylvia

karna sa...

Tenk hvordan tida har forandret seg, vi også vel men det synes ikke så godt. Nydelige bilder, klem
ps! venter litt på bikkja jeg ,-)

Quiltefia sa...

Hei!! Det er helt utrolig at det kunne bo så mange i dette lille huset! Vi i moderne tid er så godt vant at det er ikke til fatte. Altfor bortskjemte egentlig. Og når man da prøver å ta inn over seg hvordan de har det på Haiti, blir jeg nesten kvalm av hvor kravstor jeg er.... Du gir oss litt å tenke på om dagen Bestemor Drillo!! Klem fra AnneK:-)

krepsemor sa...

Det er rart hvor mye større alt var før, i alle fall minnes vi at det var større enn det er i virkeligheten! Det viktigste er egentlig minnene en har, minner som former oss som mennesker! En flott gammel stue, idyllisk plassert ved elven!
Takk for koselig kommentar i bloggen min!
Klemmer tilbake!

Regina sa...

Beautiful scenes. Love the snow.

Ingeborg sa...

Så vakre vinterbilder. Du skriver så godt. Her er alt bare bra, snøen laver ned utenfor vinduet og jeg er klar for en hjemmedag. Takk for tilbudet om strikkehjelp - tror jeg skal komme i mål. Nå er det bare 3 igjen:-)

Hanne sa...

De hadde en helt annen måte å bo og leve på før i tiden. Det var ingen som stilte krav til egne rom og stor stue da. Som en annen verden.

Jeg liker gamle hus, og det å se hvordan folk levde før i tiden. Både ute og inne.

Alvas hjørne sa...

Det første bilde var bare så vemodig, men vakkert:)
Der det er hjerterom er det husrom, det er ikke størelsen som er avgjørende slik...
Synd at slike flotte steder blir borte..
Ønsker deg og dine ei toppers helg!

anettspalett sa...

Hei :)
Så vakkert innlegg.
Det er herlig å se for seg hvordan livet til menneskene som har bodd der, på fraflyttede, falleferdige husmannsplasser. Og trist at de blir borte......
Jeg har lagt deg i blogglisten min:)

Klem fra Anett i Halden :)

josimo sa...

I disse bildene var det mye sjel,tankene begynner å vandre...

Da har jeg værtt på posten i dag,gjett hvem som venter på post??

Ønsker deg en trivelig helg